*

2011-04-19 kl. 00:36:34


Den där blicken som folk ger mig nu. Full utav medlidande och tvivel. Som att de tvivlar på att jag verkligen klarar av detta. Som att de på allvar tror att jag ska gå och tända på nu när läget är som det är. Det är inte det att jag inte vill, tro mig jag vill egentligen ingenting hellre. Men jag försöker att stå ut, för mammas skull. Hon har stått vid min sida under alla dessa år. Hon har hjälpt mig vid snedtändningar och väckt upp mig vid överdoser. Hon har pratat mig igenom avtändningar och lyssnat på mitt struntprat vid abstinensanfall. Nu är det min tur att ta hand om henne. Att vara stark. Och även fast jag inte har förstått det ännu så är ju sanningen den att cancern är tillbaka, och den här gången är den elak. Och jag gör allt för henne just nu. Hon är det enda jag tänker på.
Så snälla sluta se på mig med sådant tvivel i blicken. Jag är okej. Men det är inte mamma.



Kommentarer
Postat av: weli

Kram Mamma <3

2011-04-20 @ 03:01:31
Postat av: Amü

Kram Ahmed <3

2011-04-20 @ 13:14:18
URL: http://amadh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0