Commencing countdown, engines on

2010-08-31 kl. 04:46:10


....Det fanns ingen som gjorde det vi gjorde, ingen som var så som vi var. Vi levde i en bubbla, en drömvärld där vi lurade oss själva och bedrog varandra. Egentligen var vi bara ett gäng små barn, men jag känner mig som exakt samma person nu som jag var då. Våran historia, vårat liv, våra hemligheter kommer att komma ut tids nog. Det är min uppgift. Men som sagt, tre års arbete försvann när min hårddisk avled och nu känns det så jävla omöjligt att börja skriva igen, att börja om från början, totalt jävla nollställd. Jag har ingenting att fortsätta på, bara ett blankt papper och några hundra anteckningsböcker fyllda med texter som ibland skrämmer även mig själv. Det kommer inte funka.
Jag vet att ni finns där ute, och jag vet att ni läser det här. Jag behöver er.

Kom igen.


don't know if I'm coming up or down

2010-08-23 kl. 00:07:39


Jag saknar att blogga. Saknar att minnas. Huvudorsaken till den här och mina andra bloggar var ju just den, att jag skulle minnas vad jag gjorde på dagarna. Nu minns jag ingenting alls. Jag minns inte vad jag gjorde igår, jag minns inte vad jag gjorde på min födelsedag, jag minns inte vart jag har varit och knappt heller vem jag är. Så länge det inte finns på bild eller nedskrivet har det inte hänt. Och det finns inga bilder, det finns inga texter. Allt är borta. Det enda som finns är nuet och just nu skrämmer det mig, nuet alltså.



..........

2010-08-19 kl. 23:37:09


Fick precis veta att min kraschade hårddisk har skickats tillbaka till Dell utan att jag ens har fått chansen att rädda någonting från den. Tre års arbete har gått förlorat och dessutom en massa fina bilder. SUG KUK DELL, på riktigt fan.


The joke we always knew

2010-08-13 kl. 06:41:16



I Januari skrev jag att jag skulle göra sommaren 2010 till den bästa någonsin. Nu måste jag ta tillbaka det utav en enda anledning: det var totalt fullkomligt omöjligt. Det har hänt grejer, det kan jag tala om. Bästa sommaren någonsin? Njaa.. Däremot kommer vi aldrig att glömma sommaren 2010, ingen utav oss. Det kan jag garantera.
Och föresten så är sommaren inte slut ännu, så vi kan leva loppan några veckor till. puss




RSS 2.0